söndag 28 augusti 2016

Peter Pan //Emme


Titel: Peter Pan 
Författare: J.M Barrie 
Förlag: Puffin 
Antal sidor: 207 
ISBN: 9780147508652
Betyg: 3/5

Baksidan: 
On a starry night, Peter Pan and his fairy friend Tinker Bell fly with the three Darling children to Neverland, a magical place filled with mermaids, magic, and mischief. But Captain Hook and his band of pirates lurk nearby, plotting revenge against Peter and his happy band of lost boys...


Kommentar: 
Ni vet hur folk har åsikter och teorier om allt idag? Så var det även med Peter Pan ute på internet för ett tag sedan, och ända sedan jag läste en viss spekulation har jag alltid velat läsa boken. För er som undrar vad det var jag läste så kan jag berätta om det (obs! Du gör det på egen risk!) här under, bara markera följande område:
[ Så någon på internet påstod att Peter Pan var i neverland pga att han (och alla de andra där) var döda då de aldrig lyckades växa upp. Om det är sant eller inte vet jag inte, men bara tanken på det fascinerade mig så mycket så ja... jag köpte boken! ]

Det kom sig alltså för att jag skulle köpa boken, så när jag var i en bokhandel i Frankrike (Shakespeare and Company, för övrigt den vackraste bokhandeln jag någonsin varit i!) hittade jag boken och bestämde mig för att köpa den (jag menar, kolla bara omslaget, huur fint?!). Det jag inte då visste, var att just den där utgåvan var skriven på ett väldigt speciellt sätt, som försvårade hela situationen för mig. Det tog mig fyra månader att läsa ut boken. Fyra. Och jag skyller självklart allt på språket! Historien älskade jag, men det blev så himla svårt att låta allt flyta på när jag inte ens förstod hälften i boken :(

Jag minns att jag älskade slutet i alla fall. Det hände en massa saker på samma gång och det avslöjades en hel del som jag älskade. Jag tror tyvärr att språket gjorde att jag inte älskade boken så mycket som jag hade kunnat göra, men när mina åsikter om just den här utgåvan lagt sig ska jag ta mig an Peter Pan igen, fast i en annan, mer lättläst utgåva!☺

Rekommenderas till: 
Ja, menar vi utgåvan så rekommenderas den till de som inte har några problem med lite svårare engelska, men syftar vi istället på historien i sig så rekommenderar jag den till alla, för den är så himla fin!

tisdag 23 augusti 2016

Jag älskar mitt jobb //Emme


Jag känner mig verkligen lyckligt lottad. Förra sommaren sommarjobbade jag på biblioteket, och den hösten ansökte jag om jobb där då jag verkligen älskade atmosfären. Idag har jag jobbat där i ett år och har 10 månader kvar, och jag älskar det mer för var dag som går.

Det bästa med att jobba på biblioteket är alla människorna man möter. Precis som det finns stammisar på caféer finns det stammisar på biblioteket. Det är ganska roligt för biblioteket är det perfekta stället att skriva en bok på, för det finns så himla många karaktärer att få inspiration från. Böcker har en tendens att få grepp om alla olika sorters människor. Det är en av många coola saker med böcker; den boken jag läser just nu kanske en flicka i Kanada sitter och läser just i denna sekunden. Vi läser samma ord, samma meningar, kanske får vi samma bilder av karaktärerna, men vi är inte ens i närheten av varandra. Böcker är verkligen magiska.

Igår när jag jobbade hamnade jag på barnavdelningen. I början hatade jag den avdelningen, just för att det finns så ofantliga många sektioner att hålla reda på och systemet är inte alltid logiskt. Men nu när jag kan det är barnavdelningen en av mina favorit-avdelningar. Inte just för böckernas skull, utan för människornas. Jag ser många pappor med sina barn som sitter ner och läser för de, eller föräldrar som sitter och spelar Fia-med-knuff med sina barn eller större syskon som tar hand om de mindre. Något som gör mig lika förvånad varje gång är hur kloka dagens barn är. Vissa barn jag träffar pratar bättre än vuxna. De talar precis som vuxna; korrekt grammatik och är väldigt hövliga av sig.

Just under gårdagens arbetspass träffade jag en kille som kanske var mellan fem och sex år. Han sprang runt med en massa böcker tryckta mot bröstet; fram och tillbaka, om och om igen. Tillslut frågade jag om han hittade det han skulle, och jag förväntade mig inget direkt svar, men det slutade med att jag stannade ett bra tag och pratade med honom. Han sprang mellan lådorna med böcker i och lade böckerna i bokstavsordning (precis som det egentligen ska vara men folk är inte så noga med det). När han inte hittade en bokstav hjälpte jag honom till den rätta lådan, och så höll vi på tills han hade hittat rätt låda till alla böckerna. Jag tyckte det var så himla gulligt att en sån liten kille ville göra rätt för sig, och dessutom rätta till andras "fel". Det var dessutom riktigt trevligt att prata med honom!

Det är så himla viktigt att man trivs med sitt jobb, och jag börjar mer och mer inse att rätt personer runt omkring sig gör så himla mycket! Om jag får möjlighet i framtiden vill jag gärna jobba med människor igen, så som jag gör nu. Hjälpa så gott jag kan och göra någons dag lite bättre. Det är win win; blir de glada blir jag glad^_^♥

söndag 21 augusti 2016

Dimensioner (Nova-triologin #1) //Emme


Titel: Dimensioner (Nova-triologin #1) 
Författare: Sofie Barthet 
Förlag: Modernista 
Antal sidor: 401 
ISBN: 9789176455487
Betyg: 2/5 

Baksidan:
Sjuttonåriga Nova lever ett helt vanligt liv i en liten ort på den skånska sydkusten. Tills hon träffar Alex - då förändras allt. Han är inte som någon annan, och Nova faller handlöst.

Men så kommer chocken: Nova får veta att Alex är från framtiden, och att hon själv har en alldeles speciell förmåga. Alex säger att han kommit för att skydda henne. Men varför? Och från vem?


Kommentar: 
Jag och den här boken har en rätt så intressant historia tillsammans. Jag började läsa boken 27 september förra året (enligt Goodreads i alla fall) och det gick rätt bra att läsa boken. Den är lite svår att komma in i men sedan flyter det på rätt bra. Men någon gång under förra hösten så slutade jag att läsa boken av någon anledning, och vet ni vad? Det gick så lång tid så att jag var tvungen att läsa om hela boken från början för att jag glömt allt. Hur dum får man bli?!

Hur som helst. Jag bestämde mig för att ge den en till chans och faktiskt läsa ut den- och det gjorde jag! När jag sitter och skriver det här inlägget är klockan halv nio på kvällen och jag har praktiskt taget suttit hela dagen och plöjt igenom bokens 400 sidor. Nog om mig, här kommer recensionen:

Som jag nämnde ovan är boken en aning seg att komma in i, och jag tror det kan ha att göra med att språket är en aning annorlunda. Berättarjaget känns dessutom som tretton och inte sjutton vilket förvirrar läsaren en hel del.Det är flera gånger som jag stört mig på huvudkaraktären för att hon varit så barnslig. Men det finns fantastiska karaktärer runt omkring hennes som jag verkligen älskar, tex Alex och Eya. Sedan kan jag tycka att boken har haft lite för mycket fakta angående framtiden. Jag personligen gillar inte när det blir för mycket fakta om det för oss okända, utan jag gillar att skapa mig en bild av framtiden själv på något sätt. Men det kanske bara är jag ☺

En rolig grej med boken är dock att den utspelar sig i närheten av en nära vän till mig och Zozzo, och jag funderar starkt på att dra dit bara för att sätta mig in i hur författaren har tänkt sig när hon skrivit boken. Det nämns ett fik i boken som jag i så fall överväger att besöka- ja, om det nu finns på riktigt vill säga :P Det skånska landskapet beskrivs också väldigt målande och som Skåne-bo känner jag mig som hemma i beskrivningarna haha.

I helhet tyckte jag ändå att boken var spännande, och jag kan ju säga att de 50 sista sidorna är oerhört intensiva, vilket jag gillade. Det var intressant att läsa om något sånt här också, där människor reser tillbaka i tiden för att ta hjälp av personer från förr. Häftigt!

Rekommenderas till: 
Den som vill följa med på ett häftigt äventyr! Det kan hända att jag är den enda som reagerat på språket eller som stört mig på huvudkaraktären, så låt inte mina åsikter om det hindra dig från att läsa boken! Den är trots allt otroligt välskriven och innehåller en del intressanta händelser☺

Stort tack till Modernista för den fina boken! 

lördag 13 augusti 2016

Pappa Pellerins dotter //Emme


Titel: Pappa Pellerins dotter 
Författare: Maria Gripe 
Förlag: Modernista 
Antal sidor: 187 
ISBN: 9789176459157
Betyg: 4/5

Baksidan: 
Loella är elva år och har aldrig träffat sin pappa. Hennes mamma arbetar till sjöss, som städerska på passagerarfartyg och kan vara borta flera månader i sträck. Under tiden bor Loella i en fallfärdig stuga i skogen tillsammans med sina två småbröder. För att klara sig plockar hon bär och svamp och tar mat ur soptunnorna i byn.

En dag får Loella ett brev från sin mamma, som skriver att hon inte tänker komma hem utan ska åka till Amerika istället. Loella ska få flytta till ett barnhem i stan. På barnhemmet börjar Loella dagdrömma om att hon är någon helt annan, dotter till Pappa Pellerin, som närsomhelst kan komma och hämta hem henne.


Kommentar:  Åh jag älskade verkligen den här boken! Innan jag fick Pappa Pellerins dotter och Glasblåsarns barn på posten från Modernista, så hade jag bara läst en bok av Maria Gripe och det var Agnes Cecilia, som jag lämnade en kort kommentar om i det här inlägget. Jag gillade verkligen inte den boken alls, och jag hade hört så mycket bra om Maria Gripe och jag kunde för allt i världen inte förstå varför jag inte kunde gilla henne såsom alla andra. Nu vet jag att Maria Gripe är ett geni till författare och att jag bara råkade välja en bok som inte passade mig så bra första gången jag stötte på Maria Gripes verk.

Hur som helst så älskade jag Pappa Pellerins dotter. Jag älskade beskrivningarna av hur hon bor i sin hydda i skogen, hur staden är och hur mycket hon älskar skogen. Jag älskar också hur uppfinningsrik huvudkaraktären är som gör en fågelskrämma vid namn Pappa Pellerin, och hur närmsta granne lämnar små gåvor till Loella vid den. Det är både sorgligt men också oerhört vackert. Den här mannen som är den närmsta grannen beskrivs som avskild och en aning reserverad, men han hjälper ändå Loella och hennes bror så gott han kan.

Jag älskade också resan in till staden. Gripe beskriver väldigt vackert hur allt såg ut och jag kan tydligt se framför mig hur staden såg ut. På något sätt för det mig samman med den tiden, och jag som inte levde då kan ändå se framför mig hur det var på den tiden. Beskrivningarna av lamporna, hur de ger ifrån sig ett konstgjort ljus... Inte ens i närheten av det ljus solen ger ifrån sig enligt Loella. Nä, allt är bara så klockrent i den här boken!

Rekommenderas till: 
Alla! Det kvittar om du precis börjat läsa eller om du är en äldre, van (eller ovan) läsare- detta är något för alla!

Stort tack till Modernista för den fina boken! 

torsdag 11 augusti 2016

Glasblåsarns barn //Emme



Baksidan: 
På en vårmarknad i Blekeryd i Småland, någon gång i början av 1800-talet, försvinner glasblåsarns barn Klas och Klara. Somliga visste att det skulle ske, andra bara anade det, men ingen kunde göra någonting åt saken.
Klas och Klara har blivit bortrövade av Härskaren, som gåva till hans maka Härskarinnan, och nu tvingas de leva i det stora gotiska slottet mitt i en mörk, folktom stad.
Maria Gripes Glasblåsarns barn [1964] är en svensk barnboksklassiker, en sällsam och filosofisk berättelse om längtan, saknad och medmänsklighet, om gott och ont.
Denna nyutgåva är illustrerad med Harald Gripes förtrollande originalteckningar. 

- Från Modernista
Titel: Glasblåsarns barn
Författare: Maria Gripe
Förlag: Modernista
Antal sidor: 160
ISBN: 9789176458716
Betyg: 4/5

Kommentar:

Jag gillade verkligen den här boken. Den tar mig tillbaka till min barndom då språket skiljer sig en hel del från det jag är van vid i mina böcker, och denna typen av fantasi är jag inte heller van vid. Jag älskar alla beskrivningarna som Maria Gripe drar till med och världen hon målar upp för läsaren. Glasblåsarns barn är en perfekt bok att läsa året om, oavsett ålder. För mig passade boken utmärkt nu under sommaren då min läslust varit som bortflugen ett bra tag men den här var perfekt att börja med. Jag älskar att det ständigt händer något i berättelsen, och att det man minst anar händer i slutet. Ja, det här var verkligen en bra bok! 

Rekommenderas till: 

Alla oavsett ålder

Ett stort tack till Modernista för den fina boken! 

fredag 5 augusti 2016

Isvintern (Böckerna om Fry #3) //Emme


Titel: Isvintern (Böckerna om Fry #3) 
Författare: Monika Häägg 
Förlag: Monkaland bokförlag 
Antal sidor: 200
ISBN: 9789197879002
Betyg: 4/5

Spänningen håller i sig i även i denna boken, men av någon anledning så känns boken lite utdragen. Precis som i de andra böckerna händer det ofantligt mycket, men på något sätt så känns det som om författaren hade kunnat dra ner på en del saker. Jag vet inte varför jag får den känslan, men tyvärr blev det lite så. Jag vill dock påpeka att jag fortfarande älskar hur författaren beskriver allt så målande, vilket gör att vi läsare mycket enklare kan se framför oss allt som utspelar sig i bronsåldern. Det hoppas jag återkommer i den fjärde boken också!

Det som är positivt är dock att författaren ger en det som man vill läsa om- men inte fullt ut.
Jag pratar såklart om mitt shippande haha. Nu sitter jag på helspänn inför vad som kommer att hända i den sista- och avgörande- boken!

söndag 31 juli 2016

Månguden (Böckerna om Fry #2) //Emme


Titel: Månguden (böckerna om Fry #2) 
Författare: Monika Häägg 
Förlag: Monkaland förlag 
Antal sidor: 225
ISBN: 9789163340758
Betyg: 5/5 

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig utav denna boken men jag blev hur som helst lika överraskad som av en första boken. Hur kan spänningen hålla i sig, från första till sista sidan? 

Jag vet inte hur hon gör det, men Monika Häägg har lyckats igen! Liksom den första boken var den andra boken riktigt spännande, innehållande målande beskrivningar och en massa äventyr. Redan i första boken får vi träffa Hervor som jag har haft väldigt blandade åsikter om men som jag i andra boken älskar. Jag har dessutom börjat shippa Hervor och Fry och nu väntar jag med spänning på vad som kommer att hända med deras vänskap i tredje boken!

Det är flera karaktärer som man ändrat uppfattning om under andra bokens gång. Författaren beskriver händelserna på ett sådant sätt att man blir osäker på vilken sida man egentligen står på. Man tror att en person är ond men är egentligen god, eller tvärtom. I många fall när det är en ond som blir god så tänker jag att författaren kanske menar att visa att det aldrig är försent att ändra på dåliga vanor.

I helhet så var boken väldigt bra. Det är jobbigt när det är så spännande för det är nästintill omöjligt att släppa ifrån sig boken. Det ska bli intressant att se vad den tredje boken har att komma med! Förvänta er en recension på den inom kort! ☺